Adelsvapen bland förfäderna    

Folkungaätten eller Bjälboätten är sentida benämningar på en medeltida svensk kungasläkt. Till Folkungaätten räknas en del av de agnatiska ättlingarna till Bengt Snivil. Han hade tre kända söner, Birger, Magnus och Karl. Ättens medlemmar skall inte förväxlas med folkungar, en gruppering som gjorde flera uppror mot kungaättens styre.

Släkten brukar indelas i ett antal grenar och med Folkungaätten avses i allmänhet den gren som utgick från Birger jarl och i ett antal generationer från och med Birgers son Valdemar Birgersson kom att inneha kungamakten. Folkungaätten dog ut i slutet av 1300-talet med Erik Valdemarsson (den yngre).

Den nyare släktens äldre linje härstammade från landsdomaren på Lolland Knud Gøye til Kjelstrup, Kjerstrup och Galmindrup, vars son, Anders Gøye til samma gårdar (död 1559), var far till bland andra lensmanden i Nykøbing, senare på Højstrup Henning Gøye.

Den nyare släktens yngre linje härstammade från den rike och driftige godssamlaren Eskil Gøye til Krenkerup og Gisselfeld (död 1506). Han var far till Mogens Gøye och Henrik Gøye. Bland Mogens' talrika barn skall nämnas den fromma fru Eline Gøye (död 1563) och hennes syster Birgitte Gøye. Henrik Gøyes son Eskil Gøye till Skjørringe (död 1573), uppvaktade den fångne Kristian II på Kalundborg, var senare lensmand bland annat i Odense och Nyborg och proviansmästare i Fyn under Nordiska sjuårskriget. Hans son, Henrik Gøye till Skjørringe, var far till Mette Gøye och Anne Gøye. Deras brorsdotter Susanne Gøye var mor till Karen Brahe och syster till Marcus Gøye, med vilken familjen utslocknade på svärdssidan.

Skjalms son Asser Rig var likaledes fosterfar till Lavards son Valdemar (senare den store). Då Knud Lavard blev dräpt av kung Niels son, Magnus 'Danmarks blomst,' år 1147 ledde Hvidarna Esbern Snare, Absalon och Sune Ebbesen, tillsammans med Lavards bröder upproret mot Niels och Magnus. Hvidarna slutade senare att stötta Erik Emunes son Sven Grathe och stödde istället Valdemar och Knud VI. Efter Valdemars seger över Sven belönades Hvidarna rikt och var den dominerande maktfaktorn i riket ända fram till 1200-talet.

Släkten fördelar sig omkring år 1300 i andra adelssläkter, men en mängd nu levande danskar med adelsbakgrund kan följa anorna tillbaka till denna berömda släkt..

I Sverige inkom ätten först med Einar Reventlow, som flyttade från Danmark till Sverige och blev svensk adelsman 1860, och 1861 introducerades på nummer 2335.